Lyssnade på Hanna och Amandas senaste podcast idag, i vilken de pratar om hur mycket deras hem betytt/betyder för dem och hur mycket minnen som finns kopplat till gamla lägenheter. Jag håller med om att hemmet betyder oerhört mycket och är ens egna lilla trygga zon.
Jag har ju hunnit med några lägenheter sen jag flyttade hemifrån för hm 5-6 (?) år sen. Inredningsstilen har förändrats en hel del, men jag har alltid tyckt att det är kul med inredning och just där och då kunde jag väl inte tänka mig något finare. Lustigt hur ens stil och smak förändras på grund av trender och utbud.
Här är min allra första lägenhet, en tvåa på 49 kvm med balkong och uteplats. Egentligen var den lite för stor för att vara första lägenheten, vilket man även kan se på den sparsamma inredningen. Jag hade väl inte hunnit samla på mig så mycket grejer där.
Här är min andra lägenhet, en etta på 40 kvm med balkong, som jag trivdes hur bra som helst i. Egentligen känns denna som min första egna lägenhet, då jag inte bodde så länge i den första.
De flesta möblerna har bytts ut, i första lägenheten hade jag till exempel en gammal soffa från farmor och farfar som jag köpte ett svart överdrag till, i den andra hade jag en grå soffa med divan från chili som kändes helt rätt då. Det enda som egentligen har hängt med hela tiden och finns med i min nuvarande lägenhet är köksbordet och stolarna.
/L.
.jpg)
